Öronakupunktur – evidensbaserad stimulering av det autonoma nervsystemet

Öronakupunktur, eller aurikuloterapi, är en behandlingsmetod som används för att modulera både somatiska och psykiska symptom. Metoden har sina moderna rötter i Frankrike, där läkaren Paul Nogier på 1950-talet utvecklade ett detaljerat kartläggningssystem med över 200 punkter på ytterörat. Sedan dess har tekniken etablerats internationellt och används inom både komplementär och integrativ medicin.

Behandlingen innebär att tunna akupunkturnålar förs in ytligt i specifika punkter på örat. Nålarna lämnas kvar i cirka 30–40 minuter. Flera av dessa punkter har visat sig korrespondera med funktionella områden i det centrala nervsystemet.

Neurofysiologisk forskning har bekräftat att öronakupunktur aktiverar afferenta signalvägar via bland annat vagusnerven och trigeminusnerven, vilket i sin tur påverkar centrala hjärnstrukturer som nucleus tractus solitarius, limbiska systemet och hypothalamus. Detta kan inducera frisättning av neurotransmittorer och neuropeptider, såsom endorfiner och serotonin, vilka är involverade i smärtreglering, stresshantering och sömnreglering.

Studier visar även att öronakupunktur kan modulera det autonoma nervsystemet genom att stärka aktiviteten i det parasympatiska systemet – vilket kan bidra till förbättrad stressresiliens och homeostatisk återställning. Effekterna har dokumenterats inom områden som smärta, ångest, sömnproblem, abstinenssymptom och postoperativ återhämtning.